Bild: Mariehamn stad

Bild: Mariehamn stad

Bitti Vik leder Äldreomsorgen i Mariehamn. Äldreomsorgen i Mariehamn har i dag 180 anställda inom öppen vård och boendeservice och jobbar för och med c. 350-400 klienter.

Äldreomsorgen i Mariehamn samarbetade med Leni Grünbaum från BoMentis under hösten och vintern 2013–2014. Samarbetet har varit fruktbart, och ledarteamet fortsätter engagerat utveckla sin verksamhet på basis av en ny samsyn.

Mot ett starkt ”vi”

”Vi hade nyligen fått ny stadsdirektör och talade mycket om dialog och dialogiskt ledarskap – det blev ett centralt begrepp. Därför tyckte jag att vi skulle lyfta fram det och titta på hur dialogen fungerar i vår ledningsgrupp.”

”Vi var en spretig grupp utan vi-anda. Var och en skulle klara sig själv med sitt ledarskap. Visst hade vi ramar som vi måste följa, men det gjorde vi inte. Vi pratade om dem på mötet, men efterhand talade folk på olika sätt och slutresultatet blev: ”vi gör nu som vi brukar göra”. Kommunikationen ledde lätt till missförstånd, och att kolla upp hur saker och ting framskred uppfattades ofta som förtroendebrist.”

Entusiasm inför en gemensam resa

”Ledarskap, ramar och kommunikation. Visst hade jag lagt fram bekymren, talat om mina funderingar kring hur gruppen fungerade. Jag försökte få till stånd en förändring men kom inte riktigt åt det, därför behövde vi en utomstående. Själv ville jag vara med som en i gruppen, för de här frågorna måste vi jobba med tillsammans.

När jag presenterade mitt förslag för enhetscheferna var deras reaktion positiv: wow, man vill verkligen satsa på oss! Det föll i god jord, och vi kunde sätta igång i en positiv och engagerad anda.

Visst har vi haft utmanande stunder under resan också. Att jobba med Peili-beteendeproilen var nog lite tufft, men det tillförde självinsikt. Den används när vi bemöter andra men också i vårt eget ledarteam. Vi har fått ett gemensamt språk för att tala om och uppmärksamma olikheter. Vi kan säga: jag är inte emot dig, men jag behöver det här. Och alla vet vad man pratar om! Någon av oss kan säga: jag är inte emot din tanke/idé, men du vet att jag är ”den analyserande”, jag måste få analysera det innan du får ett svar. Och alla vet vad man pratar om!”

Samsyn och iver, en stark grund

“Enligt mig kan jag som ledare inte åstadkomma någon förändring ensam, det kan ingen av oss. Därför känns det så viktigt att vi nu känner vi kan göra det tillsammans. Vi har en gemensam samsyn om vad vi vill och vart vi skall. Vi vill alla ta del av varandras kunskap, det har blivit uppenbart och uttalat. Ivern och engagemanget är påtagliga.

Under vårt första ledarteammöte efter processen var vi väldigt fokuserade och hittade hela 20 punkter vi ville jobba på och förbättra. Alla brann helt för det. Det var jag som fick säga att vi inte kan ha allt på en gång, vi måste börja någonstans. Så vi valde våra första steg, slog fast tidtabeller och namngav ansvarspersoner alltefter det var och en är bra på. Också sådana som har varit mer tillbakadragna säger plötsligt att nu går jag ut och gör det här! Olika människor har vuxit på olika sätt.”

Samarbetet med BoMentis

“Samarbetet med BoMentis har varit bekymmerfritt och kul! Kunskapsmässigt har det känts väldigt tryggt: BoMentis har djupt substanskunnande och kan sin sak.

Genast i början kändes det viktigt att jag och BoMentis coach tillsammans lade upp de frågor och teman vi skulle ta upp och diskutera i gruppen. För det var ju jag som skulle få dem med mig! Det är väl det man som ledare ska göra: vara ett steg före. Under arbetet har hon lyssnat lyhört på vad jag har sagt och tagit tag i det jag har talat om.

Upplägget bestod av 4,5 utbildningsdagar och mellanuppgifter som vi har gjort individuellt, parvis och alla tillsammans. Det fungerade bra: processen hade kontinuitet, vi byggde på det vi hade gjort tidigare. Via mellanuppgifterna tillämpade å ena sidan var och en sina insikter i sitt dagliga arbete, å andra sidan gav de oss tillfällen att förbättra vårt samarbete och ta i bruk nya arbetssätt redan under utbildningen.

Själva utbildningsdagarna har minsann inte varit någon korvstoppning. Vi fick och måste vara aktiva hela tiden: tänka, tala, lyssna och vara alert. Efter en sådan dag är man helt slut. Att jobba i en grupp med bara nio deltagare kändes bra. Där kunde man ta en liten paus stundvis, fast samtidigt var gruppen så pass liten att man inte helt kunde försvinna eller bli osynlig. Alla fick komma till tals. Alla fick och vågade ta plats i gruppen.

Nu går vi vidare tillsammans!”